Om fartdårar
I dag skall det handla om fortkörare. Dom här som tar lagen i egna händer och utsätter oss andra för livsfara. För inte så länge sedan följde jag efter en buss på väg till Lidköping – en helt vanlig blå buss från Västtrafik som var på väg med skolbarn och några vuxna till ytterligare en dag i ”stora staden”. På landsvägen fanns det gott om skyltar som talade om att 70 km/h var den högsta tillåtna hastigheten. De fanns liksom inget att ta fel på men ändå körde bussen mesta delen i närheten av – eller ibland över – 100 km/h. Man skulle då kunna tänka sig att bussen var försenad och i ren omtanke körde chauffören fort för att barn och ungdomar inte skulle missa den viktiga skolan – men så var det givetvis inte alls. De som fanns ombord hade all tid i världen och nådde Nya Torget i Lidköping ungefär åtta minuter tidigare än vad som stod i turlistan. Denna busschaufför är bara ett exempel på alla de fartdårar man dagligen möte ute på vägarna. De finns i alla åldrar och av båda kön men ofta, ofta är det manliga fartdårar under 30 som susar om en själv. Bara när de närmar sig en fartkamera saktar de ned. Varför de har brått vet ingen – tidsvinsten är som alla vet ytterst marginell – och faran de framkallar överstiger alltid de fördelar de kan dra av hög hastighet. Så mitt förslag i dag blir att inrätta en speciellt polisstyrka för att stoppa dessa livsfarliga projektiler på våra vägar. Med de dryga böter vi har i dag skulle en sådan styrka vara självförsörjande – och mer därtill. Vi som av omtanke om oss själva och andra kör i lagstadgad hastighet skall inte behöva utsättas för livsfara. Vi skall ha rätt att färdas på våra vägar på ett säkert sätt. Vi skall slippa dessa fartdårar för att det skall vara självklart att hasighetsbegränsning omfattar alla som är ute på vägarna. I nästa inlägg skall det handla om Sverigedemokraterna – paritet som innehåller en massa dumskallar men trots detta har rätt att finnas till.
Kommentarer
Trackback